Vanliga missförstånd om skärmläsare
Tack vare lagen om tillgänglighet så börjar tillgänglighet att tas på allvar, men det finns en del missförstånd och missuppfattningar om skärmläsare.
Den här tanken postade jag först som ett inlägg på LinkedIn, det inlägget blev lite längre än jag tänkt mig, och ändå så tog jag inte med allt. Det finns en del att reda ut. Så jag gör ett lite längre inlägg här på min sida.
Det är bara blinda som använder skärmläsare
Det här är kanske en av de vanligaste missuppfattningarna som inte är sann. WebAIM har gjort en undersökning om användandet av skärmläsare och där framkommer det att det bara är ca 77% av de som använder skärmläsare som säger att de är blinda.
De andra 23 procenten är människor som har låg syn eller andra synfel, människor med olika kognitiva nedsättningar och inlärningssvårigheter, döva eller hörselfel eller har svårt med motoriken i sin kropp.
Många människor tycker det är lättare att lära sig saker eller förstå innehåll om man får det uppläst för sig. Har man redan svårt att ta till sig information, svårt att koncentrera sig i olika situationer så hjälper det att både kunna läsa och lyssna på informationen.
Skärmläsare används också av människor utan någon diagnoserad funktionsnedsättning beroende på situation. Ibland kanske man inte kan läsa eftersom man gör andra saker under tiden, som till exempel lagar mat, stryker eller torkar av ett bord. Då är det smidigt att kunna få ta del av innehåll genom att få det uppläst. I den WebAIM undersökning jag refererade till tidigare så svara 10% av de som var med i undersökningen att de inte hade några funktionsnedsättningar alls, men använder ändå skärmläsare.
Alla använder skärmläsare på samma sätt
Eftersom människor har olika behov och syfte med att använda en skärmläsare så kan den konfigureras på många olika sätt. Det finns inte “ett sätt” att använda en skärmläsare på, även fast det är av samma tillverkare. En dövblind person kan ha kopplat sin skärmläsare till en punktskriftsdisplay, en del som ser mindre bra kan använda tangentbord och muspekare för att fokusera på olika delar på webbsidan medan andra vill få orden som läses upp markerade på skärmen samtidigt, så de kan lyssna och läsa samtidigt.
Alla skärmläsare fungerar inte heller på samma sätt. Det finns en del olika ute på marknaden, NVDA, JAWS, Narrator (som är inbyggd i Windows), VoiceOver (som är inbyggd i Apples system), TalkBack (inbyggd i Android) mfl. De har alla olika genvägar och rörelsemönster när man använder dem.
De läser även upp innehållet på olika sätt. När man kommer till en knapp som har texten “Skicka” till exempel så läser en del upp det som “button Skicka” och andra “Skicka button”.
Många skärmläsare har massor av olika sätt att presentera innehåll. Det vanliga man tänker på är att man går igenom hela sidan från topp till botten, ungefär som man gör när man läser av en webbplats utan skärmläsare.
Men sen kan en användare be om en lista med alla länkar eller en lista med alla rubriker på en sida. Det gör det lättare att få en överblick över vad sidan handlar om eller om man letar efter specifik information kan det vara lättare att hitta. Det här är en anledning varför både länkar och rubriker ska vara korta och tydliga.
En (fortfarande) vanlig företeelse är ju vad länkar heter och att man inte ska använda “Läs mer” som länktext. Tänk er att gå in på en sida och man bara ser en lista med alla länkar som finns på sidan och alla länkar heter “Läs mer”, inte jättelätt att välja vilken länk man ska klicka på. Därav är det bra att använda huvudrubriken som finns på den sida man länkar till som länktext. Rubriken ska ju vara kort och beskrivande, och att anävända den som länktext borde ge bra information om vad man kan förvänta sig på sidan man länkar till.
Människor som använder skärmläsare är inte intresserade av bilder
En annan missuppfattning är att de som använder skärmläsare inte bryr sig om bilder. En del som utvecklar webbplatser har till och med viljat dölja bilder medvetet från skärmläsare eftersom man tror att dessa är irrelevanta för den här gruppen användare. Detta var något som under tidigare år ansågs som en bra sak av en del som gjorde webbplatser, "best practice".
Men blinda ska ju få en likvärdig upplevelse som icke-blinda. Och om man nu har tagit med en bild så vill man säga något med den bilden och då bör man ge en likvärdig upplevelse via alt-texten till skärmläsare.
Det är via alt-texten som man ska beskriva syftet med bilden, inte nödvändigtvis exakt vad den visar. En och samma bild kan ha helt olika alt-texter beroende på i vilket kontext man har bilden. Det är ofta därför sk “AI” verktyg inte är bra på att skriva alt-texter då dessa saknar kontext och mening med varför man har bilden där man har den.
Sen, som jag skrev tidigare så är det inte bara blinda som använder skärmläsare. Om en person ser dåligt och använder en skärmläsare så ser hen att det finns en bild där, men kanske inte nödvändigtvis vad den föreställer. Och då ska personen kunna fokusera på bilden och få alt-texten uppläst. Man kan tänka sig frustrationen som uppstår om användaren inte kan fokusera på bilden för att man har dolt den för skärmläsare eller att det är en dåligt skriven alt-text.
Avslutning
Det finns fler missuppfattningar tyvärr. Mitt tips är (som vanligt) att ta med tillgänglighet redan från början i processen för en ny webbplats. Och testa ofta! Och testa gärna med personer som använder skärmläsare i normala fall. Man lär sig enorm mycket när man ser hur olika människor arbetar med sina verktyg.
Testa också att använda olika skärmläsare själv. Det är inte helt lätt att komma in i dem, och de som regelbundet använder skärmläsare har hittat sitt sätt att använda det på. De har konfigurerat sin skärmläsare på olika sätt för att det ska fungera så bra som möjligt för dem. Men att testa skärmläsare själv ger en bättre förståelse av hur de som använder skärmläsare i sin vardag för att besöka webbplatser faktiskt har för upplevelser.
Tillbaka